Du - en kanin?

Det slog mig idag när jag körde hem att på baksidan av var och varanna trädgård står en kaninbur.
Alltid på baksidan.
I varje sådan där bur sitter ett ullig, gulligt djur.
Få är de gånger då jag sett någon umgås med kaninen.

Vi köper en gulligt djur till våra barn, som dessa sedan tillåts glömma bort.
Till slut håller vi själva på att glömma bort kaninen.
Den sitter tyst i sin bur.
I sista stund, för det är stressigt när alla ska iväg på morgonen, ser vi ett par tassar som trycks mot gallret.

Då kommer vi på:
Kaninen!

Vem har gett kaninen mat?
Ingen.
Alla har ju så bråttom!

Så vi suckar, springer in i köket och hämtar en morot som vi i förbifarten kastar in i buren medan vi springer til bilen.
Kaninen blir glad och äter.

Så fortsätter det:
Vi är på jobbet.
Kaninen sitter i sin bur.
Barnen i skolan,
Kaninen sitter i sin bur.
Barnen är hemma.
Kaninen sitter i sin bur.
Vi och barnen framför TVn.
Kaninen sitter i sin bur.
Kväll och läggdags.
Kaninen sitter i sin bur.

Precis när vi ska släcka lampan kommer vi på;
Kaninen!
Han har inte fått kvällsmat.
Vi suckar, går ner i köket, fyller på skålen.
Kaninen hoppar runt av glädje.
Trycker sina tassar mot gallret.

Familjen sover.
Kaninen sitter i sin bur.

Photo cred. Linda Tanner

Var inte en kanin! Var inte nöjd med att någon slänger till dig en morot i förbifarten, eller en hastig klapp på huvudet.

Var inte en kanin! Tryck inte tyst tassarna mot gallret och vänta andäktigt på att någon kanske ska se dig.

Var inte en kanin! Nöj dig inte med att sitta i en bur på baksidan av en trädgård bland människor som har glömt bort att du existerar.


Se istället till att påminna dig om att du har vassa tänder som kan gnaga sig ut från viken bur som helst.

Se till att använda de där bakfötterna till det de är ämnade för!

Nästa gång någon öppnar dörren, ta chansen:

Hoppa!

Photo cred. Carly & Art