FÖRSTA VÄRLDSKRIGET - TID OCH STILLESTÅND

Den 11 november 1918 väntar en man i skyttegravarna i norra Frankrike.

Den 11 november 1918 sprider sig meddelandet om fred över världen.

Mannen i skyttegraven heter Charles och innan han nås av stilleståndsbeskedet har över 800 människor dött under första världskrigets allra sista timmar.

Om Charles handlar en historia som just nu håller på att bli skriven.

Det har fått mig att tänka på tid. Tid och det avgörande i att ha denna på sin sida.

Ibland kan en minut vara det som avgör. Det som förseglar ens öde. Jag tänker på Private Henry Gunther.
Gunther var den sista soldaten som enligt officiella källor avled under första världskriget.
Kl 10.59.
En minut innan stilleståndsavtalet trädde i kraft.
En minut!
Ett liv.

Det förband som Gunther tillhörde hade blivit beodrade att inta en tysk post. Tyskarna, som visste att freden bokstavligen bara var någon minut iväg, försökte avvärja attacken. Detta misslyckades och följden blev att Gunther blev sjkuten.
Så nära men ändå så långt ifrån.

De inoficiella källorna anger att den sista att stupa i första världskriget var Thomas, en tysk som skulle meddela amerikanska trupper om stilleståndsavtalet.
Det amerikanska förbandet visste inte att freden var i antågande.
De siktade på Thomas.
Och sköt.
Kl 11.00

Folket runtom i världen vaknade upp till en strålande morgon.
Glädjebesked.
Stileståndsavtalet var signerat.
Första världskriget var över.

Skotten från "The Great War" tystnade i den elfte timmen på den elfte dagen i den elfte månaden 1918.

För Gunther och Thomas var det för sent.
En minut innan eller en minut efter.
Liv eller död.

Tid är allt.
Tid är det som avgör.

.