Det är klart de ska annonsera
Jag letar material inför en kommande text och läser
dagstidningar från 1934.
Lokalpress. Hela upplägget känns naivt.
Tidningen inleds med annonser om baler, danser,
auktioner och någon större annons för tvål eller såpa. Den typ av annons som
antikvitetshandlarna betalar bra för idag, särskilt om den är på plåtskylt. Därefter kommer en del kortare nyheter, lokala
händelser; någon har kört ner en traktor i en å, i Ålem satsar man på att bygga
nytt ålderdomshem och i Kalmar växer befolkningen.
Plötsligt är den där. Annonsen som för mig
tillbaka till något som känns i det närmaste overkligt:
Den
29 januari 1934 talar historiker G. Björnsson på biografen i Torsås. Historiker
G. Björksson talar om 20:de århundradets frihetskamp. I regi av Svenska
Nationalsocialistiska Partiet S.N.S.P.
Svenska
Nationalsocialistiska Partiet var de som hade
hakkorset som symbol.
De som av självaste Himmler blivit uppmanade att skapa ett samlat nazistparti i
Sverige.
S.N.S.P. som gav ut en tidsskrift som hette Vår Kamp.
Dessa hade under 1930-talet en stående annons i min
lokaltidning!
En kort stund undrar jag hur tidningen kunde tillåta
det.
Jag bläddrar framåt i tidningen. Nästa gång talar
före detta sjökapten Larsson i Bjursnäs byggnadsföreningslokaler
om Systempartiernas Synder. Hakkorset
pryder annonsen.
Hatet bubblar.
Det är de andras fel.
Det gäller att värna om Sverige.
På föregångaren till S.N.S.P., Svenska Nationalsocialistiska Frihetsförbund sades det 1923 att: ”…vilja vi härmed rikta en kraftig vädjan
till alla ärliga svenskar att sammansluta sig till enig kamp för vår urgamla
frihet och vår stam, för social rättvisa och det arv, som fäderna gett oss att
förvalta.”
Idag lyder en liknande formulering ”Sverigedemokraternas
syfte är att värna det svenska folkets och den
svenska nationens bestånd.” (www.sverigedemokraterna.se besökt 2013-06-09)
Jag vet inte vad som sades på de där mötena som den
lokala tidningen annonserade om 1934.
Jag behöver inte veta.
Historien har passerat.
Vi vet vad som sedan hände.
Jag stirrar på den där annonsen i flera minuter.
Det som påverkar mig mest är naiviteten.
Det faktum
att när människor läste tidningen på morgonen 1934 så hade tågen till Auschwitz
inte börjat rulla, fönstren som krossades under kristallnatten var fortfarande
hela och marken där massgravarna snart skulle gapa var fortfarande orörd.
Med en rysning lägger jag ihop tidningen.
Tänker, att så naiva kommer vi aldrig mera att vara.
Eller?
Precis! Eller?!?! Det sker ju fortfarande idag, massmord under krig. Vi tittar på och efteråt frågar vi oss hur kunde vi låta detta hända igen och igen och igen. Otäckt!
SvaraRaderaFy, nu gav du mig verkligen rysningar! Värt att tänka på dock!
SvaraRaderaJa, ibland finns det kanske fler likheter än man först vill se.
SvaraRadera