Hitta flera stenrösen, små med famnstora stenar, övertorvade.
Vandra in bland dessa underbara stenar. Finna gammal farväg, kantad av låg stenmur/sträng.
Leta huslämning...
Och det är där det lilla kruxet kommer in. Som bara kan inträffa i en skog. Med en arkeolog som får vittring på stenhögar av betydelse:
Man kan gå vilse.
Man går vilse.
Röse läggs till röse. Mark som tyder på att en gång varit odlad lurar en längre och längre in i skogen. Stenmurar som en gång hägnade in åker. Stenmurar som en gång hägnade in gårdstomt.
Där ingen visste att några lämningar fanns.
Det är lycka!
Och vilsegång!
Lägg där till en stor Risenschnauser som plötsligt börjar gå bredvid sin matte.
Vad det betyder?
Jo, det betyder vildsvin!
Vildsvin + vår = ungar.
Mindre bra kombination är alltså att två vuxna, lika många hundar och fyra barn ränner runt i skogen och letar stenhögar av betydelse. Och går vilse.
Vi följde ett spår. Ett spår bakåt i historien.
Till slut fick vi nosa upp samma spår tillbaka till stigen.
Vi hittade till slut tillbaka och ut igen. Utan att träffa på skogsgrisarna.
Men vi fann röjningsrösen, husgrund, stenmurar och gamla farvägar som bara ligger där och väntar på att få sin plats i historieböckerna (nåja, men åtminstone bli registrerade).
Vilken lördag!
Blandade bilder, ett par från idag och några från kursen i torparkeologi som jag och Ulrika Söderström gav på Linnéuniversitetet under några somrar och som planeras att åter erbjudas i ny tappning sommaren 2015.
ååå vad jag skulle tycka om att följa med på dina strövtåg, är väldigt intresserad av att höra historiens vingslag och hur jag kan hitta den. Men är livrädd för de däringa otäcka grisarna och vill inte gå ut i skogen själv. Dvs avvika från stigen.
SvaraRaderaDu är välkommen! Det hade varit roligt om du är i krokarna någon gång:)
SvaraRadera